Kultur

Svenska romer har bott i Sverige sedan slutet av 1800-talet. Därifrån  fram till senare delen av 50-talet levde de som statslösa utan några samhälleliga rättigheter. De fick bara stanna kortare tider på en och samma plats. Detta innebar att möjligheter till försörjning var begränsade. Men nöden hade ingen lag. Romerna var överlevare. De tog tillfälliga arbeten inom jordbruk som att plocka potatis och jordgubbar. Många romska män förtennade böndernas mjölkkannor. Det var något som ofta behövde göras och de var välkomna att göra det. För en liten peng kunde man bli spådd av en romsk kvinna och få veta allt om sin framtid.

Att leva utanför samhället, som man är beroende av, var svårt. Romer fick ständigt förhålla sig till sin omgivning. Om något gick fel hade de inga rättigheter eller lagar att vila sig mot.

Romer har levt som statslösa i långa tider. Det kan vara en anledning till den tydliga struktur och stränga regler som fanns och fortfarande finns inom den romska gruppen. De har skapat ett parallellsamhälle, delvis liknande majoritetssamhället. För att bevara och skydda gruppen är och var reglerna stränga. Kulturen utgör ett kitt. Reglerna var och är än idag inte alltid tillåtande. Personer med avvikande sexuell läggning är inte alltid accepterade.

Gruppen är och har varit viktig. Många svenska romer har släktband med varandra och det finns en stark social kontroll.

När någon går emot reglerna hålls kris, romsk rättegång. Många närvarar. Det är den äldste, hövdingen i gruppen, som leder krisen. Han är uppklädd och bär för ändamålet ett speciellt bälte, liknande ordensbälte. Gärna i silver. I värsta fall kunde den skyldige förr i tiden bli dömd till uteslutning ur gruppen. Vart skulle hen då ta vägen? Idag döms man mest till böter.

Livets högtider var viktiga. Romer från hela landet samlades för att delta, träffas och visa respekt. Till bröllop och begravningar kunde många tusen romer komma. Dessa högtider var omgärdade av en mängd ceremonier som idag delvis håller på att försvinna.

Bröllop engagerar fortfarande många men tillställningarna är mindre idag än tidigare.

Inom gruppen var uppdelningen mellan vem som gjorde vad tydlig, mellan män och kvinnor. Klädedräkten var också viktig och signalerade status. Moralen var hög. Regelverket kring hur män och kvinnor fick umgås var också det tydligt. Kvinnor fick inte visa håret, benen eller armarna. Man skulle visa varandra respekt, män gentemot kvinnor, barn gentemot vuxna och vice versa.

Romernas språk. Romani chib, med anor från Indien, har länge omgärdats av myter. För majoritetsbefolkningen var det länge ett hemligt språk som få kunde. Romerna var noga att bevara det så. Detta var ytterligare ett sätt att skydda gruppen.

Hur var det egentligen?

Nej det behövs ju inte för vi tycker ju om att prata om det här. För det här är ju väldigt viktigt. Att berätta hur vi levt. Och många människor tror ju att det har varit en dans på rosor. Att det var så romantiskt. Men när det var tjugo grader kallt och en meter snö. Att vakna på morgonen såga ved, tvätta sig och kamma håret i den kylan. Det var nog inte så romantiskt.

Romsk informant

Man förstod ju inte det där. Man var ju glad att de kom hem med en påse och kläder. Vi förstod inte, om man ska vara ärlig, vad förstår en sexåring? Det är inte mycket. Sedan när vi blev äldre, tio-tolv år då förstod vi att det var mer problem med att hämta pengar och klara familjen. Det tyckte jag var förskräckligt. Det tänker jag på än idag. Vad mamma gjorde, vad duktig hon var, hon klarade sju barn och min farmor också och ändå har något av barnen dött.

Romsk informant

Nya tider inte alltid av godo.

Och duschen! Det går inte att beskriva. Spisen, man behövde inte såga ved för att det ska bli varmt. Man tryckte bara på en knapp och så blev plattan varm och så satte man kaffekokaren på så fick man varmt te eller kaffe. Det går inte att förklara med ord.

Romsk informant

 

Jag har mina barn och barnbarn. Det är mitt liv. Om jag hälsar på någon, är det dit jag går. Eller så åker vi ibland till IKEA och går omkring där och tittar lite. Eller på Globen. Det är vårt liv. Vi har inte något liv där vi ska tänka så här: ”Nu åker jag till Mexiko” Vissa gör ju det på sin pension. Men vi har inte råd.

Romsk informant

Det är mycket vi har kommit ifrån. Man bor så här, bara med sin egen familj. Man ska laga mat snabbt. För barn kommer, barnbarnen vill ha köttbullar, hamburgare och… ”Har du ketchup farmor, har du?” ”Har du senap?”

Mina barnbarn är ganska roliga, de ringer, de är ju äldre. Den ena är tjugoett, en är tjugotvå år och flickan är tjugofem. De har barn själva. ”Farmor, nu bakar du!” ”Jamen, jag orkar inte, säger jag, jag orkar inte” ”Jo, nu bakar du för vi kommer till dig!” Men flickan brukar ta med sig grejor själv och lagar mat. Den ena pojken vill ha salmi, det är kåldolmar.

Jag ser det ganska ljust för mina barn nu eller barnbarn kanske. Barnen är ju vuxna. Mina barnbarn, de är duktiga. Jag har barnbarn som jobbar riktigt. Han som ringer till mig och ber mig laga mat, han jobbar ju på Media Markt. Han har jobbat där i tre år.

Romsk informant

Romska män är alltid elegant klädda.

Jag kallar det för reservat de där lägren. För att komma ut ur reservaten, ut i samhället, så var man tvungen att vara rakad, ha slips, putsade skor, strukna byxor, för att presentera sig som en människa. Till exempel, om jag kom in hos Volvo eller hos Philipssons för att göra en affär med försäljningschefen, så kunde jag inte komma orakad och så där i lite halvdåligt skick. Det gick ju inte. Och ändå när man var så ren och proper så kunde man få kalla handen. Tills man blev lite mer varm i kläderna och de såg vilken person man var. Så att det var också viktigt att man var ren och fin och då var barnen det också.

Romsk informant

Det var ju bara en halv mil mellan ställena. Jag var väl mellan sju och åtta år. Men som sagt då planerade man inte så mycket man bara följde med. Stundtals åkte vi med gammelfarfar. Det var ju det vanliga att pojkarna åkte med sina föräldrar. Man hade kanske en sju - åtta barn. Det var ju en trygghet. Flickorna giftes bort till en annan familj. Eftersom mamma och pappa var ett blandäktenskap så åkte vi ofta för oss själva. Då åkte pappa och hälsade på sin pappa när vi hade möjlighet.

Romsk informant

Utanför Kristianstad, vad hette det nu …Degeberga.. Jag måste berätta det här, det är ganska kul. Pappa den första bland zigenarna som hade bil. Han tog körkort 1927. Det var 1950. Vi hade en gammal Plymouth med takräcke. Då skulle vi åka upp och hamnade uppe i Holmsveden, det ligger uppe vid Bollnäs. Ett par mil från Bollnäs. På den tiden fanns det små dansbanor. Vi stannade där och då gick man till fjärdingsmannen för att få anordna dans. Det kostade 5 kronor. Vi fick det där tillståndet. Mamma kunde skriva, hon var ju svenska. Hon gjorde affischer; Dans på lördag med äkta zigenarorkester. Vi låg i den där parken några dagar innan dansen skulle börja.

Romsk informant

Barnäktenskap

Le Rom de gifte bort flickorna när de var femton år. Och det fanns en orsak till det, att de skulle gifta sig tidigt och hålla sig till den mannen i hela sitt liv. Alla mina gamla tanter och farbröder blev ju bortgifta när de var fjorton-femton år. Det var av moraliska skäl, man ska inte hoppa från den ena till den andra. Då bestämmer pappa och min yngsta farbror, att hans son och jag, vi ska gifta oss och så blev det bröllop. Men varken han eller jag hade setts på länge! Det var bara att acceptera, men det höll inte. Pappa förstod. Eller det var min bror som förstod när han kom och hälsade på, att jag inte trivdes. Min man var jättesnäll, han var rar, men vi hade inget.

Romsk informant

Att hålla samman var tidigare en nödvändighet

Jag var ju bara sex år, så dog min farbror. När det är en begravning eller om någon blev sjuk då kom alla. Om de så bodde i Okome så kom de. Om det låg någon gammal sjuk, då skulle alla vara där. Det var en karavan med le rome.

Romsk informant

 

Vi åkte också ut på marknaderna men inte lika mycket som mormor och morfar. Vi åkte mest dit för att träffa andra zigenare. Då var vi så utspridda. Jag minns vi gick från vagn till vagn och hälsade på. För alla är vi släkt. Vi gick dit för att träffa dem. Pappa gjorde inga affärer. Min mamma spådde inte heller så mycket. Det var på farmor och farfars tid och mormors och morfars.

Min mamma har berättat. Det hände ju så mycket på somrarna. Alla flickor och pojkar träffades. En del rymde med varandra. En del gick och begärde handen. Det blev stora problem när de rymde. Det minns jag när jag var liten. Fullt med folk samlades och skulle göra upp om de skulle få vara tillsammans eller inte. Det hände ofta. Det var spänning riktig spänning.

Romsk informant

 

Varför har romer svenska efternamn.

Alla romer köpte guldmynt. De hängde på kvinnorna. De var vår bank. När vi behövde pengar löste vi in dem hos Rich i Gamla stan i Stockholm.

Många zigenare hade tagna namn Eriksson, Petterson…man bytte namn eftersom de var musiker. Musikförbundet kunde inte ha alla som hette Demitri. Det var för många. De var de tvungna att ha tagna namn. Då blev det Eriksson, Pettersson, Petersén det var flera svenska tagna namn. För att man skulle skilja dem åt och inte blanda ihop dem. Så hade vi en stor orkester som hette Charlis orkester i Sverige. De var väldigt styva. I parkerna stod man i kö för att komma in och få dansa efter äkta zigenarmusik.

Romsk informant

 

Att vara artist var brödföda

Vi har alla varit spelmän men nu är det så att vi kommit dit hän att vi inte behöver musiken som det var förr. Alla skulle lära sig sjunga och dansa. Att vara artist var en brödföda. Den här mannen som jag visade här hade ett gäng på artister på en 25 – 30 stycken som var hans barnbarn bara.

Romsk informant

Vad händer med romer i framtiden?

Ingen kan lära sig utan förfäder och familjen. När vi sitter så här så pratar vi svenska. Men med familjen pratar vi romanes. Det är högtidligt. När man inte kan romanes då anser jag att då är man ingen rom. Jag kan åka till vilket land som helst då har vi samma språk men inte samma dialekt. Vi förstår varandra.

För mitt språk det är det som gör mig till rom. Skall jag prata svenska med mina barnbarn då är vi inga romer längre. Så enkelt är det.

Jag tror att vi romer inte kommer att finnas i framtiden. Vi kommer att spridas ut. Som det är idag så lever vi inte i grupper, inte i klaner. Var och en lever för sig själv. Vi har inte den kontakten vi hade förr. Det här moderna har slitit ut zigenarna. Det har blivit så finkänsligt. Förr i tiden på ett bröllop så kom alla. Du behövde inte bjuda. Alla kom. Alla visste att den och den dagen blir det bröllop vi måste samla oss. Idag måste du få ett telefonsamtal för att gå på bröllop. Man åker inte objuden.

Fördomar

Jag har varit med om en historia ute i skogen. Vi bodde i tält och min pappa hade en buss som han byggde om till husvagn. Det var vinter och kallt. Jag började i skolan då i början av 60-talet. Jag fick en del kompisar hem till tältet. Mamma bjöd på choklad och smörgåsar. Som barn fick på den tiden. Det var inget märkvärdigt att bjuda. Då blev jag bjuden hem till en kompis, rakt över kyrkberget där vi bodde. Då skulle jag få komma in. Men då säger mamman : släpp inte in den där zigenarpojken han kan ha loppor på sig.

Det hörde jag, då vände jag i dörren och sprang gråtande hem till mamma och pappa. Och sa att jag kan inte leka med honom mer, för hans mamma säger att jag har loppor. Det hade vi inte för vi var rena. Mamma badade oss nästan varje kväll. Så vi var rena. Vi kanske luktade lite av eld. Uttalandet av den där kvinnan gjorde att jag tog avstånd.

Romsk informant

Det traditionella lägerlivet

Det var mattor på marken, på gräset. På något ställe var det extra kuddar som de satt på. Någon unge låg och sov. En sån där helt bekymmerslös sömn. Idag blir jag så glad när jag tänker på det. Inga bekymmer om något, de skulle bara lyda mor och far. Sen var det bra

Vad jag förstår så hade de fått ett tält och en militärspis från militären som de eldade i. Det blev ju 30 grader varmt i de tälten.

Men oftast när de lagade mat hade de en sån där trefot med en krok högst upp med en kätting som de hängde grytan på. Sen eldade de på marken. De hade ett runt hål som de grävt bort tuvorna. Det var oftast kokt kött. Jag vet inte vilka möjligheter de hade. De hämtade vatten i bäcken, det minns jag. De hade sin vagn och utifrån den spände de linor. Sen la de tältduken på. För att det inte skulle blåsa på dem la de tältduken vid ena långsidan av vagnen ända ner. Sen gick man av där bak vid trappan och in i tältet. I andra hörnan vid vagnen, där var lite skydd av vagnen. Där hade de brasan, matelden. De bitarna de skurit av hade de lagt runt elden i ordning så de skulle kunna lägga tillbaks sen.

Svensk informant

Jag har varit med om en sak. Vi låg allihop i en stor säng med ejderdunbolster. Den heter birja, stor som ett duntäcke och vi låg alla skavfötters. Då råkade jag ramla ut på natten och hamnade med håret på tältduken. Jag började gapa och skrika. Mamma undrade vad håller du på med. Jag har fastnat, jag har fastnat! I tältduken. Då tog hon varmt vatten så håret kunde släppa.

Romsk informant

Där var någon av den äldre generationen som slipade knivar. Ungefär som skärslipare. Men de skärslipare vi fick hem till oss de kom på sin cykel. Men inte romerna, de höll till hemma i lägret. Det kom folk till dom med sina knivar. De gjorde ett bra jobb. Inte som gubbarna som satt på sina cyklar och hade smärjel. Smärjelskiva, det är ungefär som att slipa på en cementtrappa.

Svensk informant

Renlighet är viktig

Men en tradition vi håller starkt på vi får inte gå i köket och koka kaffe utan att ha tvättat händerna. Det sitter i. Barnbarnen de tvättar händerna innan de går in i köket på morgonen. Det var samma när vi bodde i tält, alla fick tvätta sig innan man kokte sitt kaffe. Sen blev det frukost, ägg och korv och fläsk. Gröt fanns inte i zigenarnas grundmat. Det skulle vara riktig mat ägg, fläsk och potatis. Riktig mat!

Romsk informant

Förändringar

Ja, för de började få dem organiserade. Skolan som de gjorde i Skrekarhyttan. Där samlade man alla zigenare från hela Sverige. Det blev lite katastrof för det kom lite folk som hade problem med varandra. De hade släktfejd och sånt. Många hade alkoholproblem på den tiden. När de blev lite på lyran, så blev de lite högljudda. Zigenare är högljudda. Zigenaren är nästan aldrig arg, men om han pratar högt låter det som han är arg. Då blev det för mycket för svenska staten att ha dem på ett ställe. Då kom dessa personer, Frankell. Takman (?) hem till min pappa i Lindesberg. Vad skall vi göra? Det är bättre att ni gör en skola för varje familj i varje stad. Då slipper ni det här bråket. Det har jag bevis på hur det gick till med den skolan, en för varje familj. Det blev mycket bättre. För när de samlade allt på en plats det blev fel. Men de var speciella människor. En zigenare är finkänslig. En zigenare känner på en gång på attityden om man inte kan få kontakt. En zigenare vill inte bli tvingad till något, det skall komma av sig själv. För vi har aldrig ägt någon mark, vi har aldrig ägt någonting. Därför är vi frigjorda på jorden. Vi är frigjorda!

Romsk informant

Utlämnade

Jag föddes i Torekov 1932. När det var dags för förlossningen så hämtade man en bondkvinna som fick komma och hjälpa min mamma. Annars fick hon föda i ett tält för sig själv. Mamma födde först ett barn som dog, sen var det ett barn kvar som inte kom ut. Då sa kvinnan till min pappa att han fick köra till lasarettet. Han spände för hästen sen åkte de till Ängelholms lasarett. Där föddes jag.

Min mamma och pappa gick till prästen i Torekov och frågade om inte han kunde döpa mig. Jo, det kunde han göra men på ett villkor att barnet fick heta Singoalla efter Viktor Rydbergs roman. Mina föräldrar kunde inte läsa och de tyckte att det var väl bra. Så han döpte mig utanför kyrkan. Prästen blev liksom min fadder.

Romsk informant

Vi reste mycket i Skåne. Det fanns mycket bönder och de var ofta snälla. Pappa förtennade och min mamma spådde. Vi barn fick hacka betor, gallra betor och plocka potatis.

Vi var ute på bio mina bröder och han som blev min man. Så träffades vi. Då kom hans pappa och ville begära mig som sonhustru. Då sa pappa nej. Absolut inte hon skall vara hemma. Vi har inga andra barn hemma. Hon skall vara hemma och hjälpa oss. Min mamma och pappa var gamla. Då fick inte jag gifta mig.

Då sa pappa att det är lika bra att vi tar flickan och åker till Bromölla. Han hade syskon som bodde där i tält. Pappa sa att vi tar tåget och åker med henne. Det är lika bra. Vi åkte till min mammas bror. Har var gift med pappas syster.

Så åkte vi. Sen kom det ett budsamtal till mig. Då gick jag till en granne för att ringa. Då var det min man som skickat budet. Han sa var är du någon stans?

Han kom och hämtade mig. Sen rymde vi och då blev vi tvungna att gifta oss.

Romsk informant

Vi har blivit mycket hotade när vi var barn. Då kom de och skulle slå på oss barn. Vi hann inte alltid gömma oss innan länsman eller fjärdingsmannen kom.

Ibland sov vi på centralstationen här i Göteborg. När polisen kom och jagade oss då gick vi till centralstationen och sov på bänkarna. Det var hårda bänkarna.

En del var ju snälla. Ibland jagade de ut oss men ibland fick vi stanna. Då var vi nöjda. Vi hade lite kläder i säckar och lite kärl. Då jagade de bort oss. Då fick vi gå till järnvägsstationen. Jag minns det väldigt noga. Det var i Skåne någon stans.

Då fick mamma ta fram sängkläder och lägga på golvet. Där var en liten spis. Vi eldade i spisen och där var öppet så på morgonen kom det folk som skulle med tåget fem- sex på morgonen och vi fick gå upp. Det hände ofta så att vi blev jagade och fick gå till järnvägsstationen och sova.

Romsk informant

Fördomar och diskriminering lever kvar.

Hon står ute och röker då ser hon tre fyra fina bilar komma. Ut kliver zigenare. Fint klädda och ordnade. De går fram till henne. Vi är 15 personer som skall gå ut och äta går det bra. Jamen herre gud det är tomt i restaurangen. Det är klart det går bra. Det är bara att gå in. Hon röker färdigt och skall gå in för att möta upp dem. Då möter hon en av servitörern, även han invandrare. Det kom en hel dröse zigenare. Jag körde iväg dem. Hon sprang ut för att hämta dem. Hallå kom tillbaka det har blivit något fel. Det gick hur bra som helst. De tippade mycket bättre än alla andra. Ok, de låter lite. Men till och med deras barn äter oxfilé.

Romsk och svensk informant