Bönderna hade det bra och var snälla mot oss.

Jag har aldrig behövt vara utan mat. Men under kriget var det ont om mat i Sverige. Men pappa jobbade åt bönderna och förtennade. Det var ju de som hade bäst ställt och hade mat, potatis, kött och höns. De gick ofta till någon bonde och fråga om de kunde få köpa en höna, gärna en äldre som inte värpte så bra. Som de kunde koka soppa på, de gillade soppa. De var väldigt ärliga. De var rädda för att bli beskyllda för att ha tagit något. Man biter inte den hand som matar en.

Romsk informant

Alla i familjen fick hjälpa till tidigt

Sen hjälpte vi trädgårdsmästarna så fick vi pengar för det. Vi barn plockade äpple och städade efter marknaden. Det fanns ju stånd där de sålde karameller. Då tjänade vi barn pengar.

Romsk informant

När vi kom till byarna gick jag till handelsman och frågade vad han hade som jag kunde sälja. Något som han hade liggande. Då var jag väl en 6 år. Han hade konserverad gröt sen kriget som blivit liggande. Jag fick en 5 paket av honom. När jag knackade på hos tanterna så köpte de alltid. Jag sålde slut på hans lager. Jag är nog den enda som sålt konserverad gröt. Det var i Olseröd.

Jag började tidigt med affärer. Det fanns ju inga kiosker på den tiden. Det fanns en liten handelsbod som stängde på lördagen klockan ett. De flesta rökte på den tiden. Var det en snäll affärsman så kunde man gå bakvägen och knacka på och så kunde man handla. Folk var ju röksugna. Det kostade en krona för ett tio-paket. Sen sålde jag en och en till tanterna och gubbarna, för de hade inte råd att köpa ett helt paket och så kunde jag tjäna några öre. Det gick ju bra. Jag gjorde ju affärer med allting. Vad jag än gjorde tjänade jag på det.

Romsk informant

På hösten när äpplena var mogna i i Kivik var det äppelmarknad. Det kommer jag ihåg. De hade långa rader med äpple i olika färger. Vi barn fick plocka så mycket vi ville. Nej det går inte sa våra föräldrar. Var skall vi lägga dem? Min farmor kokte äppelkompott. På den äppelmarknaden var vår familj, inga andra zigenare var där och då kunde vi tjäna lite extra.

Romsk informant

Musiken var vårt levebröd

Det gick ånglok mellan Hörby och Kristianstad. Jag hade med mitt dragspel och spelade i vagnarna. När jag var en 7 -8 år började jag åka själv. Jag vände efter några stationer och åkte tillbaks. Så tjänade jag lite grann. Första gångerna åkte mamma med som passagerare och satt en bit ifrån. Senare åkte jag själv.

Romsk informant

Sen när vi blev äldre då skulle vi spela. Då köpte de en banjo till mig. Jag var väl 10 år kanske. Men jag kunde inte spela. Min pappa spelade fiol. Min bror köpte en trumpet. Han kunde spela den på en gång. Han behövde inte lära sig. Min andre bror han spelade dragspel. Min andre trumma.

Då hyrde de en dansbana så tog de inträde. Då satt jag där och ibland somnade jag. De ville ha zigensk musik. Var man många så fick man mer betalt. Då fick vi barn också vara med för att visa att vi var fler. Så fick vi mer pengar. Vi barn var inte så gamla så vi somnade ofta.

Romsk informant

De hade en egen orkester. Min mamma spelade dragspel. Än idag hatade hon det. Kylan. De sena kvällarna. De hade så gamla bilar det tog tid innan de kom fram. De kunde komma fram fem – sex på morgnarna, i kyla och mörker. Det var det värsta hon visste att spela dragspel. När hon gifte sig då slutade hon spela.

Romsk informant

Det var alltid sång och dans. Vi brukade gå dit och titta. Det var spännande.

Männen spelade och kvinnorna dansade. Jag kan inte minnas att kvinnorna spelade. Nej, det kan jag inte komma ihåg. Jag har sett på marknader att äldre karlar gick runt och spelade. De var nog skolade från början och växte in i underhållningsbranschen.

Svensk informant

Underhållning. Romerna var många gånger födgeni och hittade alla möjliga sätt att roa sin publik.

Det var ju som cirkus Scott kom till byn. I byarna hände inte så mycket på söndagarna. De hade ett rött skynke där kvinnorna kunde spå bakom. Gubbarna sålde någon klocka eller nåt. Ibland hade de äkta zigenarbröllop för att locka dit folk. Pappa var ju en riktig spexare. Han sa att bröllopståget är försenat. När tåget väl kom satt de på en kärra och bruden var gravid. Så småningom började de där bröllopsritualerna. Så hade man en pinne med en våt trasa som man slog mot brudgummen. Det var besvärjelser. Det var väldigt skojigt.

Romsk informant

Ett folknöje var det i alla fall. Jag kommer ihåg min farbror han berättade att de stod framför ett zigenartält. Han sa att man kunde bli utslängd. Rätt som det var så kom där en romsk dam. Hon kastades formligen ut och landade på backen.

Ja, det var väl ett gräl därinne. Eller så var det ett skådespel. Jag vet inte. Jag har aldrig sett någon bli utkastad så. Det var ju det också som gjorde det spännande. Visst stod vi där

Svensk informant

Det var rena teateruppvisningen. Hon som var primadonna var väldigt fin. Hon var gift med en man som var svartsjuk. I föreställningen satt det en man på första bänk och flirtade med henne. Den äkta mannen blev så svartsjuk, han gick fram och gav honom två örfilar. Folk trodde att det ingick i showen så de började applådera.

Svensk informant

Vad duktiga de var. Pappa och mamma åkte alltid ensamma, då hade de liksom ett litet filadelfiatak. De var en liten dansbana och ett vanligt tält. Där kunde pappa stå, mitt emellan tält och dansbanan, så kunde folk kasta med pil på burkar. Från husvagnen sålde mamma godis och cigaretter, tror inte kaffe. De hade en sån där man hade på idrottsplatser förr och pratade i. Såg ut som en strut. Och en vevgrammofon med stenkakor. De köpte alltid de senaste skivorna. Det blev som ett diskotek. Folk kom och dansade. I de här små byarna så var det som cirkus Scott som kom. De hade en liten lastbil där de hade dansbanan på. Så drog de husvagnen efter lastbilen. De drog ofta på natten för att inte träffa på så mycket poliser.

Romsk informant

Arbetsboken, den tidens CV

Vi bodde alltid lite utanför vid någon skog eller väg. Sen kom ibland länsman och jagade bort oss. I regel hade man en sån bok. Min pappa hade en sån bok med rekommendationer som han kunde visa. Titta här vi har skött oss.

Den här boken jag fick av min farmor där står det klart och tydligt vad de arbetat med. Att de hade tillstånd från polisen, landsfiskalen. De har skrivit sina namn, stämplar från vilken plats det var. Och att pappa hade tillstånd.

Jag fick ärva den från min farmor. Det är en kulturskatt. Min farfar hade också en arbetsbok, idag skulle kunna kalla ett CV. Där stod det ordagrant vilka städer och vilka byar de åkte till. Jag har kollat den där boken jag fått ärva. Det var en rutt de gjorde.

Romsk informant